Hur kan vi utrota parkslida – för alltid?
Hatad. Svartlistad. Oönskad.
Det kan vara lite underligt att tänka på att en av världens mest problematiska främmande art, parkslida, importerades till Europa som en prydnadsbuske på 1800-talet.
”Hotet den utgör idag är större än vad många av oss inser”, säger Hans Kristian Westrum, grundaren av SoilSteam. Konsekvenserna av att vissa arter sprider sig i en mycket snabb takt och därigenom utrotar lokala arter har länge varit föremål för varningar från flera håll, inklusive FN.
Det är inte länge sedan FN erkände jord som en mycket begränsad resurs. Organisationen förutspår en katastrofal minskning de kommande 60 åren om vi inte vidtar åtgärder nu.
Hur hänger detta samman med parkslida?
Så nära att detta är något vi snart måste ta ställning.
Parkslidan kan på bara några år skapa omfattande bestånd som tränger undan våra inhemska arter. Den har minimala krav på jordmån och etablerar sig därför i många olika naturliga miljöer där utrotningshotade och sårbara arter finns. När växterna vissnar lämnar de efter seg mycket organiskt material som täcker marken och kväver små och svaga arter. Hela växtligheten förändras och mångfalden hotas. Att bekämpa parkslida är svårt, tidkrävande, kostsamt och det är svårt att lyckas med dagens metoder.
Att bekämpa parkslida är både svårt, tidkrävande och kostsamt
I Norge har spridningen exploderat de sista decennierna (se illustration nedan). Liknande fenomen har observerats i länder som Nederländerna, Tyskland, Sverige och Storbritannien.
Westrum fortsätter:
- Detta trots att det har gjennomförts målriktat arbete som har resulterat i enorma kostnader för att förhindra spridningen. I Norge estimerar man att främmande arter kostar samhället mellan 1,4 och 3,6 milliarder NOK per år. Ändå fortsätter de att sprida sig! Detta exempel visar hur ”hopplöst” det är och hur viktigt det är att tänka nytt när det gäller bekämpningsmetoder för främmande arter.
Parkslidan har på 90 år gått från att inte existera i Norge till att etablera sig över hela landet. Här kommer den tydliga kopplingen mellan parkslida och matjord kommer in. Två av de mest använda metoderna för att utrota parkslida är att gräva upp och deponera den jord där den har vuxit eller att använde kemisk bekämpning i form av besprutning.
När man gräver upp och flyttar jorden måste man se till att få med sig alla rötter. Parkslidan har rötter som är flera meter långa. Därför måste man ta bort jord i en stor buffertzon runt hela växtområdet. Det kräver ofta borttagande av upp till 260 kubikmeter jord både under och runt växten. Det motsvarar ungefär 10 lastbilslaster för att säkerställa att en planta inte sprider sig vidare. Jordmassan transporteras sedan till en deponi där den betraktas som avfall och antigen dumpas eller grävs ner. Därmed tas mycket värdefull matjord ur kretsloppet.
De flesta av oss er medvetna om att vi bör undvika bekämpningsmedel av miljöhänsyn. Dessutom är denna metod mycket krävande, eftersom växterna måste besprutas flera gånger per säsong och ofta under flera år för att lösa problemet.
Båda metoderna har allvorliga negativa konsekvenser.
Lösningen
Som tur är det inte helt hopplöst. Lösningen för att bekämpa parkslida finns redan, men den är okänd för många: Vattenånga.
SoilSteam har utvecklat en teknologi där jord blandas med varm ånga tills jordmassan når önskad temperatur. Då steriliseras jorden så att den inte längre behöver deponeras. Därmed betraktas den fortfarande som en resurs, som matjord, och kan forsätta cirkulera. Den här maskinen har ett passande namn: SoilSaver.
Maskinen kan också behandla biologisk infekterad jord ”on-site” i samband med till exempel i ett byggprojekt, vägbyggnad mm, och jord som redan finns på deponi. Ju mer vi arbetar med denna maskin, desto flera användningsområden och nya behov upptäcks. Allmänheten visar ett stort engagemang för att säkerställa att vår matjord inte går förlorad och tas ut av kretsloppet.
- ”Ångbehandling dödar alla rötter och frön från alla främmande arter som har passerat genom maskinen. Även om vi fortfarande är i en lärande fas kan vi försäkra om att vi har testat alla de värsta arterna, och teknologin vår bekämpar dem alla”, bekräftar Silje Eftang, ansvarig för hållbarhet i SoilSteam.
- ”När jordmassor behandlas med vattenånga hindrar vi inte bara fortsatt spridning av främmande arter och minskat mångfald, utan möjliggör också återvinning av vår matjord, som är en livsviktig resurs både för oss och kommande generationer”, säger Eftang.
Metoden tar också vara på vår matjord, som är en livsviktig resurs både för oss och kommande generationer
Stämmer det verkligen att SoilSaver kan bekämpa alla invasiva växter, både rötter och frön? Ja, hittils har resultaten varit mycket lovande. Eftang förklarar: ”I samarbete med NIBIO har verksamhetens eget forskningsteam arbetat målmedvetet för att finna den optimala kombinationen av temperatur och tid som krävs för att ångan effektivt ska eliminera skadliga organismer och främmande arter.
Lenke: Läs mer om SoilSaver.
Så, vad är det egentligen att vänta på?
Tre korta om parkslida:
Namn. Parkslida (Svensk), Parkslirekne (Norsk), Japanese knotweed (engelsk), Fallopia japonica (latin)
Importert som prydnadsbuske från Asien till Europa på 1800- talet
Är idag uppfört på listan över världens 100 värsta invasiva främmande arter